När vi förtöjde vid stadskajen i Lefkas var det liv och rörelse. Mycket folk... Lefkas maraton pågick och målområdet låg i anslutning till strandpromenaden. Under söndagskvällen återfann vi många av löparna på stadens barer och tavernor. Lefkas är en av Greklands många turistorten med gränder och butiker som lockar med sina produkter. Men den är också huvudorten på ön, med administration och "vardagsliv". Även vardagsliv för oss; dags att fylla på förråden...
Vi lämnade Lefkas stad och styrde söderut. En frisk sydlig vind mötte oss i kanalen och i bukten söder om staden. Vår plan var att gå till den stora viken, Vlikho Bay, som ligger på Lefkas östra sida. Vid inloppet passeras Nidri, turistort med mängder av tavernor och barer utmed stranden och mittemot den lilla bukten Tranquil Bay, där en del båtar övervintrar, ankrade och med lina iland.
Väl inne i Vlikho Bay ankrade vi på fem meters djup. Runt viken, höga skogklädda berg och utmed stränderna även här små tavernor på lite avstånd från varandra. Sea Side på östra sidan har rekommendationer. Vattentemperaturen steg till 22 grader och det var dags för premiärdopp för Karin och Kenth. Nu var det också dags att se om jollemotorn fungerade. Efter reparation av ett avslitet startsnöre, blev det en premiärtur.
Vi har tidigare berättat att det finns möjligheter till gratis förtöjning vid stadskajen här i Grekland. I en hel del hamnar finns också de s.k. charterbryggorna. Vid några står det angivet att plats finns enbart för charterbåtar. Neilsons brygga i Nidri är en av de bryggor man kan förtöja vid. Gratis el och vatten åtnjöt vi men det kan variera. Här besökte vi tavernan Mamma Mia. Vi plockade ihop flera starters och kunde avnjuta dem som tapas. Moussakan var den bästa vi ätit så här långt. I Nidri fanns en mycket välsorterad skeppshandel. ( fanns också flera i Lefkas) Skeppshandlaren själv tillhörde inte den mest charmerande sorten. Dock kunde vi köpa en " krok" för ev. användning vid trassel av ankringskedjor.
Vi fick ett förslag från Wild Goose att besöka vattenfallen utanför Nidri. Vägen dit kantades först av trevliga bostadshus, därefter olivlundar, där bostadshusen i vissa fall var övergivna och lövskogsområden. Avslutningsvis fick vi klättra i klippskrevor och ta oss fram på vattensköljda stenar. Efter fyra km och 100 höjdmetrar kunde vi beundra fallen. Ankläten visade sig vara grodor, som kommunicerade med varann.
Vi lämnade Lefkas stad och styrde söderut. En frisk sydlig vind mötte oss i kanalen och i bukten söder om staden. Vår plan var att gå till den stora viken, Vlikho Bay, som ligger på Lefkas östra sida. Vid inloppet passeras Nidri, turistort med mängder av tavernor och barer utmed stranden och mittemot den lilla bukten Tranquil Bay, där en del båtar övervintrar, ankrade och med lina iland.
Väl inne i Vlikho Bay ankrade vi på fem meters djup. Runt viken, höga skogklädda berg och utmed stränderna även här små tavernor på lite avstånd från varandra. Sea Side på östra sidan har rekommendationer. Vattentemperaturen steg till 22 grader och det var dags för premiärdopp för Karin och Kenth. Nu var det också dags att se om jollemotorn fungerade. Efter reparation av ett avslitet startsnöre, blev det en premiärtur.
Vi har tidigare berättat att det finns möjligheter till gratis förtöjning vid stadskajen här i Grekland. I en hel del hamnar finns också de s.k. charterbryggorna. Vid några står det angivet att plats finns enbart för charterbåtar. Neilsons brygga i Nidri är en av de bryggor man kan förtöja vid. Gratis el och vatten åtnjöt vi men det kan variera. Här besökte vi tavernan Mamma Mia. Vi plockade ihop flera starters och kunde avnjuta dem som tapas. Moussakan var den bästa vi ätit så här långt. I Nidri fanns en mycket välsorterad skeppshandel. ( fanns också flera i Lefkas) Skeppshandlaren själv tillhörde inte den mest charmerande sorten. Dock kunde vi köpa en " krok" för ev. användning vid trassel av ankringskedjor.
Vi fick ett förslag från Wild Goose att besöka vattenfallen utanför Nidri. Vägen dit kantades först av trevliga bostadshus, därefter olivlundar, där bostadshusen i vissa fall var övergivna och lövskogsområden. Avslutningsvis fick vi klättra i klippskrevor och ta oss fram på vattensköljda stenar. Efter fyra km och 100 höjdmetrar kunde vi beundra fallen. Ankläten visade sig vara grodor, som kommunicerade med varann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar